Elsa Andersons Tangotårta

Norberg är ett trevligt utflyktsmål med den lagom korta promenaden från torget och runt kyrkan, över ån, förbi de gamla K-märkta husen samt åter till torget över den andra lite större bron. Straxt innan man kommit runt passerar man Elsa Andersons konditori vilket då kan vara trevligt med en fikapaus och Tangotårta.

Tårtan går bra att själv baka hemma, jag har gjort det ett flertal gånger, receptet har de nu bjudit på i många år. Har dock sett att de har ändrat på receptet mot det jag först ha fått, även på Nätet har jag sett ett flertal varianter av tårtreceptet. Här lägger jag nu ut "mitt" första recept på Tangotårtan som jag har bakat. Den blir suveränt god och är mycket lättare att göra än vad man kan tro.


Alla bakverk på Elsa Andersons konditori i Norberg kommer från eget bageri i samma hus efter recept som användes redan år 1916. Receptet nedan på Tangotårta, som är deras specialité, bjuder de på!
Den ska räcka till 15 personer men så många har nog aldrig våra tårtor räckt till, den blir alltför god.

Ingredienser
500 gram Mandelmassa
2-3 Äggvitor
2 dl Marzankräm
5 dl Vispgrädde
1 burk Ananas (c:a 450 g)

Garnering
1 1/2 dl Florsocker
1 msk Vatten
Vispgrädde
Ananasbitar
Röda cocktailbär
Ev någon marsipanros

      Beskrivning:

  • Grovriv mandelmassan och blanda med äggvitorna till bredbar konsistens.

  • Markera på bakplåtspapper 3 runda tårtbottnar, cirka 24 cm i diameter.

  • Bred ut smeten på pappret inom markeringarna och grädda i 200-225 graders värme tills bottnarna har blivit svagt gulbruna. Lossa dem från pappret när de kallnat.

  • Bred ut Marzankrämen på den understa botten och lägg på nästa tårtbotten ovanför.

  • Låt ananasbitarna rinna av, hacka 3-4 skivor av dem. Vispa grädde och tag sedan undan en del grädde till garneringen, blanda resterande med ananasen och bred över ananasgrädde på tårtan.

  • Lägg slutligen på den tredje tårtbotten.

  • Blanda florsocker och vatten och bred över hela ytan på ovansidan.

  • Dekorera sedan med grädde på sidorna och ovansidan, samt ananasbitar, grädde, cocktailbär och kanske en marsipanros.


Historik om Elsa Andersons Konditori

"Att tillverka och tillsaluhålla tårtor, pastejer och bakelser" Nämns i den första kungliga förordningen av 1834 som tillåten verksamhet för välfrejdade kvinnor Det tog Elsa Anderson fasta på och den första dagskassan 7 maj 1916 var på 75 kronor och 22 öre.

Elsa Anderson föddes den 2 augusti 1884 på en lantgård i Gubbetorp, belägen i Hagebyhöga församling utanför Vadstena. Som ung sökte hon sig till en släkting som hade konditori i Örebro och där fick hon arbete och utbildade sig till konditor. Elsas föräldrar besökte ibland goda vänner i Norberg och när hon en gång medföljde, träffade hon sin blivande make, handlaren Emil Bergvall.
Hon flyttade snart hit och arbetade ett tag som husmor på dåvarande lasarettet i Norberg men ville naturligtvis utöva sitt yrke som konditor. Emil och Elsa hittade en lämplig lokal vid norra delen av torget och hon startade konditoriet i sitt flicknamn den 7 maj 1916.
1919 inköptes fastigheten Tinget 3, konditoriets nuvarande lokaler och verksamheten flyttades dit.
Elsa drev konditoriet till sin alltför tidiga död 1937 och verksamheten fick övertas av sonen Gunnar, då 19 år gammal.
Gunnar och hans hustru Eva drev konditoriet vidare utan att förändra något. Trots "råd från auktoriteter om att riva det gamla rasket och bygga nytt" så gick de sin egen väg och vårdade det kulturella arvet. De hade, för den tiden, en ovanlig känsla för det gamla och genuina och med varsam hand gjordes de nödvändiga förändringar som olika tider krävde av praktiska skäl
Det finns berättelser om många ting i lokalerna, bl.a. är kistan i "stugan" från 1600-talet. Den har Polhemslås och användes av att förvara tingshandlingar i Norbergs Tingshus. Elsas svärfar, Gustaf R Bergvall, som ibland drygade ut sin polislön med att tjänstgöra som vaktmästare på tingshuset, fick den i sin ägo då han bytte den mot några famnar ved. Kistan skulle eldas upp då det var kallt i lokalerna!
Takmålningarna i nämnda "stuga" är mycket gamla. Hur gamla kan tyvärr inte fastställas, men de har med all sannolikhet funnits där sedan huset byggdes. Väggmålningarna i "vita rummet" är dock från 1954, gjorda av Dal Edvin, och föreställer gamla motiv från Norberg.
Mycket av kopparsakerna som finns i rummen, är från gästgiveritiden och användes då dagligen i det praktiska arbetet. Skåpen är från 1700 och 1800-talet och stod förr (intill 1960-talet) vidöppna med små gamla ting som t.ex. antika snusdosor med speglar och små mustaschkammar i! Dessa försvann tyvärr efterhand så skåpen är numera stängda.
Konditoriets verksamhet under tidigare år var lite annorlunda än idag. Karamell- och chokladarbeten, efterrätter som levererades till plats med uppläggning, krokaner mm. På sätt och vis hade man fulla ansvaret för Norbergarnas brödförsörjning (då hade ju inte Konsum och ICA någon bröddisk).

En tidig arbetsdag i bageriet: Ved läggs in i ugnen och tänds på. Wienerbröd kavlas, vetebrödet slås upp och franska bröd och siktkakor rives. När elden brunnit ut rakas askan ut och sotet tas bort med blöt trasa på en stång och det jästa brödet bakas av. Tårtor och bakelser tillverkas, mandel ringarna och mazarinerna m.m. tillverkas av mördeg. Smördegen kavlas till kanapéer, fjärilar, småbröd, tårtbottnar m.m. När värmen i ugnen sjunker gräddas de som kräver lägre temperaturer. Till sist gräddas maränger på eftervärmen.
Man tillverkade också chokladpraliner, kola och knäck samt karamellfigurer som blåses till dekoration på glassuppsättningar och skyltsaker. Glass fryses i glassformar med is från isstacken. Slutligen på kvällen separeras mjölken som kommer hitkörd frän ladugården.
Öppettiderna var då ofta mellan 07.00 och 22.00, beroende på matbrödförsäljningen på morgonen och att folk umgicks på konditorierna om kvällarna. (TV:n ändrade ju denna vana för 40 år sedan.)
Den (o)vanan plus att gruvnäringen på orten alltmera avtog under 1960-talet samt att kommunen förlorade lasarettet, järnvägen o.s.v. gjorde att "Elsas" gick sämre och sämre. Från att haft 20 anställda på 50-talet var snart styrkan nere på 5 á 6 personer. Nya "auktoriteter" bl.a. firmans revisor, rådde Gunnar att lägga ner, då förluståren avlöste varann. Men de flesta tillgångar som skaffats under de gyllene åren på 50-talet, såldes och rörelsen kunde drivas vidare under några år tills vändningen kom.
Ett nyvaknat intresse för det gamla och genuina började skönjas. Ett rivningsraseri frodades på många orter i Sverige under 50- och 60-talet. På vissa orter försvann ju hela stadsbilder och torg präglade av generationers behov var plötsligt borta. Allt gammalt och krokigt ersattes med fyrkantiga lådor av betong.
Elsas förblev dock intakt.
En dagstidning kallade oss på 70-talet för "Konditori Annorlunda." Att vårda och bevara något genuint var så ovanligt att man använde detta ord. "annorlunda"!
Sedan 1984 drivs konditoriet av Elsas sonson, d.v.s. undertecknad och verksamheten går lite på "sparlåga" under vintern för att blomma upp under sommarmånaderna då vi har ca 55 000 besökare.

Huset blev vid mitten av 1850-talet flyttat till sin nuvarande plats från Stora Hällby i Västerfärnebo socken, där det hade tjänstgjort som kaptensboställe sedan 1700-talet. Det flyttades hit av handlaren H.J. Bylin som hade affär i ett numera rivet hus, beläget vid gamla marknadsplatsen västerut. Under senare ägare, F.O. Lettenström, var det gästgiveri med skjutsstationsskyldigheter. På 1880-talet gjordes en tillbyggnad, där nu våra tillverkningslokaler ligger och huset fick sitt nuvarande utseende. På fastighetens vind har hittats korrespondens från 1850 och framåt, som berättar lite om H.J. Bylins verksamhet under den senare delen av det seklet.

Inredningen i våra serverings lokaler är, som tidigare nämnts, i stort sett intakta sedan gästgiveritiden vid sekelskiftet.

Vi tilldelades den 7 februari 1998 diplom från Gastronomiska Akademin med rubriceringen:
"För vidmakthållande med stor charm av svensk konditoritradition"
Diplomet utdelades av Akademins Öyvind Svahn.

Alla bakverk vi säljer kommer från eget bageri och vissa recept från Elsas tid, använder vi fortfarande. Tangotårtan är en av dem och det receptet bjuder vi våra gäster att ta del av!

Robert Bergvall Konditormästare och Elsa Andersons sonson
-------------------
Texten hämtad från broschyren "Kuriosa om Elsa Andersons Konditori"

År 2008 sålde Elsa Andersons sonson Robert Bergvall konditoriet i Norberg, några år senare såldes även fastigheten till dem. Han säger nu "Efter 47 års arbete kände jag att det var dags att sluta".